Nuvarande ägarpar köpte Långarekulls kraftverk år 2020 utan att det var anmält till den Nationella planen. Därtill fanns ett föreläggande om att ansöka om omprövning för moderna miljövillkor, trots avsaknad av vattendom. Köpet genomfördes efter en kontakt med tillsynsmyndigheten som sa att anläggningen bör vara lätt att miljöanpassa och troligen omfattas av gammal hävd. Paret, med en släktanknytning till platsen, såg möjligheten att kunna göra något bra för bygden, ta hand om de gamla byggnaderna, förbättra för livet i vattnet samtidigt som de kan producera el på ett bra sätt. Vare sig paret eller länsstyrelsen såg nog framför sig den diskussion som begreppen ”omprövning” och ”gammal hävd” kunde föra med sig om de kombinerades.

De nya ägarna kontaktade oss på Jönköpings Fiskeribiologi år 2021 för att hjälpa till med miljöanpassningen och den juridiska processen. Ägarna ville ha en hög nivå på miljöanpassningen med 15 mm låglutande fingaller, en fiskväg vid kraftverket och en vid dammen samt den dubbla medellågvattenföringen som mintappning. (dDärmed räknar vi med att kraftverket står redo också när lax, havsöring och ål kan nå anläggningen från havet i framtiden). Vi kunde också konstatera att det fanns tämligen bra underlag för hur anläggningen hade sett ut under åren och att den var i stort sett oförändrad förutom att den ställdes om till elproduktion år 1914. Att det saknades vattendom såg vi som naturligt eftersom det inte hade gjorts några förändringar på platsen, förutom elektrifieringen som gjordes före år 1918. Däremot insåg vi svårigheten i att ompröva något som inte är fastslaget i en dom och att det ställer högre krav på bevisbördan både vad gäller anläggningens utformning, verksamhetens drift och rådigheten.

Efter att det juridiska instrumentet lagligförklaring tagits bort i och med den nya lagstiftningen, kunde vi se ett behov av att hitta nya vägar för dessa anläggningar som inte har fått tillstånd eller domar tidigare. Utgångspunkten blev att vi valde att ansöka om omprövning av tillståndet (urminnes hävden) för miljöanpassning och därigenom att i möjligaste mån följa föreläggandet från tillsynsmyndigheten. Under processen lade vi även till ett andrahandsyrkande och sökte, om domstolen skulle finna det nödvändigt, tillstånd till uppförandet av turbiner och avledning till dessa.

Under samrådsarbetet kände vi stöd både hos bygden och från Länsstyrelsen som stöttade oss i processen. Vi försökte efter bästa förmåga besvara Kammarkollegiets frågor under samrådet. Det märktes i korrespondensen med både Länsstyrelsen och Mark- och Miljödomstolen att det hade kommit ny lagstiftning inom området, men vi upplevde att domstolsprocessen flöt på bra och att det var extra bra med ett platsbesök av domstolen, speciellt i frågan om anläggningens utformning. Frågor om markavvattningsföretag, samfälligheter och rådighet kunde lösas inför och under domstolsprocessen. Det kändes som att arbetet resulterade i en välskriven dom. Tyvärr delade inte kammarkollegiet fullt den synen, utan deras medverkan i domstolen kom först på sista dagen för överklagandetiden. Anledningen till agerandet vet vi inte, men det är synd att inte diskussionen om kraftverksdriften kom upp på bordet i första instans utan behövde tas i Mark- och Miljööverdomstolen. Troligen hade vårat andrahandsyrkande i underinstansen lett till samma resultat i den fysiska verkligheten. I domen från Mark- och Miljödomstolen står följande: ”Det finns således förutsättningar att bifalla såväl förstahands- som andrahandsyrkandet”. Mark- och Miljööverdomstolen gjorde ett par mindre justeringar av den tidigare domen. Även denna dom överklagades av Kammarkollegiet, nu till Högsta Domstolen som inte meddelande prövningstillstånd. Nu har äntligen domen vunnit laga kraft och vi kan konstatera att god och bra kommunikation är viktig för alla parter i sådana här processer! Det är verkligen glädjande att vi nu äntligen har en lagakraftvunnen dom och vi ser fram emot att komma igång med åtgärder inom en snar framtid!